Somna med Henrik

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren.

Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att bada i benminnen, och att stå stilla i havet när världen sover.

Vi pratar om sorg som eko, glädje utan muskler, och vad som händer när shortsen rinner rakt igenom bäckenet.

Det är kanske ett avsnitt om döden, men framför allt är det ett avsnitt om liv – i alla sina märkliga former. Och precis som vanligt så behöver du inte lyssna. Bara vara här, med mig, och sklättet.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Jag bar grenar. Jag svettades. Jag stirrade surt på barn. Det hela började alltså med kroppsligt arbete och ett försök att undvika fästingar, men det ledde — som det ofta gör — till en inre färd bakåt i tiden, till uppväxtens våldskoreografier och känslokaruseller. Vi reser genom pojkslagsmål, ekorre-jakter, Gudsmål, sorgliga danslekar på skolgårdar och nattliga gräl utanför tonårsfester. Och sen hamnar vi i krig. Eller åtminstone i krigets idé. Varför slåss vi fortfarande, Somna? Är det verkligen rimligt att vi, med våra moderna munnar och små skärmar, fortfarande leker urtid? Jag vet inte. Men vi försöker vara moderna du och jag. Just nu. En liten stund. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Jag har aldrig… Och så fortsätter det. En timme av jag-har-aldrig där det aldrig riktigt tar slut. Förutom då det gör det. Men innan dess hinner jag, Somna, bekänna mina fegheter, min längtan efter ljud, min icke-relation till rikedom, min oförmåga att förstå clowner på cirkus och varför månen lyser. Det handlar inte om att vinna eller förlora, hoppa från trampoliner eller förstå hur simhallsminnen fungerar. Det handlar om att säga det högt. Att jag aldrig har sett dig, men att jag ändå vet att du är där. Att jag aldrig har varit bibliotekarie på riktigt. Att jag aldrig har förstått ödet, men att jag ändå ibland anar en dans.

Och det är klart jag aldrig har beställt en krona i baren, men jag har burit en imaginär, och det räcker.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hej Somna.

Du är i superposition nu. Inte bokstavligt kanske, men ändå. Du är både vaken och sömnig, både här och borta. Precis som verkligheten i det där dubbelspalt-experimentet som jag försöker förstå men mest bara förvånas över. Jag kastar stenar i vatten, drar paralleller till bananer, pratar om vågmönster, superposition, delayed choice, Leif GW och musen Knler. Allt samtidigt.

Och medan världen fladdrar mellan möjligheter, medan partiklar tvekar inför vilken väg de ska ta, så sitter jag här och trycker på fel knapp till vinjetten och pratar i natten. Vi är berättande apor i ett probabilistiskt moln. Och det kanske är nog.

Sov Gott!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Vecka efter vecka, månad efter månad, charter efter charter… och ändå är det som om allt bara pågår, utan slut i sikte.

I det här avsnittet pratar jag med Karina Ljudbang. Hon har varit på en charterresa till ön Blek i landet Ria Foskidat (om det nu heter så).

Hon berättar om sitt rum med fiskelinsgardiner, om den lilla poolen där Matsprit Poolsol solar med ansiktet neråt, om räkbufféer och en flygplats som heter “Ja men helvete landa karljävel”. Det är en berättelse som börjar i ett flygplanssäte och slutar bakom ett stängsel där allt plötsligt är hemma igen. Eller kanske börjar den där?

Jag pratar också om TT-fotografer, mitt rullans-liv-ansikte, varför jag tycker det är så svårt att se mig själv i spegeln ibland, och om den outsägliga sorgen i att livet är ändligt – samtidigt som det är så otroligt vackert att det ens finns.

Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl